nu börjar det likna något

Nu är väggarna uppe. Golvet är isolerat och kart. Sen skall det ju på "riktigt" golv. 

Idag var jag hemma vid halvsex och "vår" snickare höll på att avsluta med att sätta för plast där dörrarna sen skall vara. Han är banne mig effektiv. Jag hann lösa  en del små skaer som han vill diskutera. Var vi skulle ha eluttag och hur vi skulle göra med lapor ute och inne. Det är änna mycket att ta ställning till. Han berättade lite vad han skulle göra och och det börjar faktiskt närma sig "the bitter end".

Så nu kan vi proncip se hur det kommer att bli. Kul.

Mindre kul var ju att vi var tvungna att ta hit rörmokaren för att få ordning på vår kran i köket. 

Men det är ju skönt att ha vattnet tillbaka och att diskamaskinen kan användas igen....

Nu blir det te och sen ska jag krypa till kojs och läsa.

Just nu läser jag Sara Lövestams "Udda". En lättläst men ganska kul historia.  

trots allt

+:en överväger under denna helg. Fått en massa gjort. Varit på bokmässan. Haft trevliga vänner på middag. Sett bra film.

Det enda minuset är att blandaren på diskbänken löade av och inte gick att "packa om".... dyrt lär det bli och förnärvanade har vi inte rinnade vatten i köket. Dvs får diska allt för hand och hämta vattnet i hink från tvättstugan...

vilken dag

En sån bra dag! Jag är verkligen nöjd och känner mig riktigt glad! Här kommer allt i punktform!

- Vi gick upp vid 8. Åt en god frukost. Jag städade och maken "ryckte lock"...

- Vi var i princip klara vid tolv - ett (OK lite städning kvar)

- Äntrade bilen för att åka till Götet. In på Allum på vägen för att reklamera dotterns stövlar. Inga problem.

- Åter in i bilen. Hittade parkering

- Bok & Bibiloteksmässan. Träffade mor och far.

- Såg och lyssnade på Sara Lövestam (underbar tjej) vinnare av Bok-SM 2009.

- Sen njöt vi av Mark Levengoods underbara förmåga att berätta.

- Sen en absolut höjdpunkt - via Facebook visste jag att en av mina bästa vänner från gymnasietiden var på mässan.  Träffade henne. Kändes som att vi absolut skulle kunna träffas en betydligt längre stund och gilla det.
Så roligt!

- Vi köpte lite böcker, bl.a. en grekisk kokbok. Middagen senare blev jättegod.

- Nu ser maken på Barca. Det är däremot mindre kul.....

- Apropå Mark. som jag tycker äre en mycket vacker och charmig man såg vi också Thomas Bodström. Han går inte heller av för hackor :).

Några till kändisar såg vi men de ovan nämnda var de som gjorde intryck.

Inga bilder idag!

Bygget går framåt. Numera har vi tak och en vägg!
I början av nästa vecka lägger jag nog in någon ny bild.

Nu inleds väntan på att fotbollsmtachen tar slut!


dagens byggrapport

Nu har snickaren reglat upp väggarna. Det känns som om det faktiskt kommer att bli ett rum. Han jobbar ensam hela dagarna. Jag har en sån där föreställning från när jag var liten att man ska bjuda snickaren på kaffe... men när man inte är hemma är det ju svårt. Vi får väl se om det går att få till någon dag.

Här kommer bilder:
      


Ja, som sagt. Det går framåt.

ständiga förändringar

Det är kul med uterumsbygget - nej det är ingen pool som någon funderade över - det ändrar sig. Konkret och tydligt.

Så här såg det ut idag när jag kom hem:


Ja som ni ser så har det gått framåt sen igår.

Maken har haft kontakt med snickaren på telefon. Han har förklarat en massa och han tror att han förstår det viktigaste i alla fall.

Men som maken sa: " Han verkar ju veta vad han pratar om. Han tänker på en massa som jag aldrig skulle ha kommit på.....".

Sen ska tak och väggar upp. Och ja snart är det klart.

Glasdörrarna som skall öppna upp rummet mot vår enorma trädgård kommer om fyra veckor. Så i slutet av oktober så borde det va klart!


föräldramötet och bygget

nu inleds ett antal "sista-möten" på grundskolan. Sonen går nu i nian. Idag lyckades jag för 11 året (har ju även den äldre dottern) att inte bli klassförälder! För att inte alla skall tycka jag är helt ansvarslös så vill jag ändå nämna att jag var med fyra år i skolans styrelse.

Sen var jag våldsamt irriterad ungefär halva mötet men varför är en annan historia.

Och så var det bygget. Snickaren kom som avtalat. Bra!
Så här såg det ut efter hans första dag.

   

Fortsättning följer.

Sen har makens bil gått sönder. Högst opassande.



söndagsförmiddag

det är inte ofta som jag är uppe och har ätit frukost redan kvartöver tio en söndag. Jag har också sorterat veckans tvätt och konstaterat att det behövs tas ett litet tag med dammsugaren. Lugnt och fint mao. Läget under kontroll.

Igår var jag helt uttröttad redan vi niotiden på kvällen. Det tar på krafterna att gå med barnen på Allum. Den 15-årige sonen skulle hitta ett par sneakers. Det var anldningen till att vi åkte.

Men hittade han nåt? Nej. Han var störtsur. Ett åtta-pack strumpor var det enda han fick med sig.

Jag köpte däremot dessa:


Klassiska och snygga! Från Vagabond.

Dottern hittade ett par boots som hon var nöjd med.

Idag stundar lugn och ro mellan tvätt och dammsugning. Samt ett barnuppfostrande samtal.

Ps. Som ni märker har bloggen från att först ha varit en allmän livsblogg, sen varit  en "tyckarblogg" i två dar, nu  övergått till modeblogg!

O tempora o mores!


fredagsnatt

har våldgästat väninnan. Så trevligt. Vi skulle bara hämta honung och fick en fantastisk middag. Grillad fläskifilé med potatisgratäng, sallad och kantarellsås. Kantarellerna var dagsförska och var hämtade i skogen med blodvite som följd. Efterrätten bestod av glas med varma blåbär och skogshallon.

Jag tror att att vi hämtar en burk i taget :)

Nu är det snart dags att lägga huvudet på kudden.

Efter en sjukdomsvecka kännns det helt OK med denna avslutning efter sex timmars jobb.

Maken har dessutom  kört bort allt skräp till tippen. Så nu kan helgfriden infinna sig.

ojdå

vilken uppmärksamhet hon har lyckats få. Ankan Anna, oj då jag menar förstås Anna Anka.

Jag skrev ju ett inlägg om detta igår.

Hon har en intressant syn på livet Anna. i AB idag kan vi bl.a. läsa:

"Hon står för sina åsikter, även om hon är medveten om att hennes syn på kvinno- och mansrollen är något förlegade.
– Jag är väldigt gammeldags, säger Anna Anka.
– Jag har alltid velat vara den där kvinnan som blir uppvaktad – nu är jag det."

För mig bekräftar det bara mina amatörpsykologiska funderingar. Anna är en flicka med en barndom som har skapat ett oerhört stort behov av bekräftelse. Det är sorgligt att det tar sig uttryck i att se sig själv som ett objekt som enbart får uppskattning utifrån utseende, servicemindness och i hur stor den materiella rikedomen är. Hon måste ju då och då snudda vid tanken  - när jag inte längre är en söt hundvalp? Vad händer då?

Jag har för egen del ingen åsikt om hemmafruars vara eller inte vara. Var och en får göra som han eller hon vill. Däremot tycker jag att det är viktigt att konstatera att kvinnors möjlighet att själv bestämma över sina egna liv har blivit förhållandevis hög i Sverige. Idag är det väl få "vanliga" människor som väljer att stanna i ett förhållande/äktenskap på grund av att man inte har ekonomiska möjligheter att skiljas. Någon sa att det bara finns en mall i Sverige. Så kanske det är. Men i min omgivning finns det många som har gjort olika val. Alla val få konskevenser. Även Annas.

Jag tycker att  jämlikheten inte ligger i att man ska omfattas av en massa olika måsten. Däremot att man kan göra olika val. Valmöjligheterna skapar förutsättningar för att inte bli beroende av någon annan och dennes godtycke. Det är jämlikhet. Att inte bli ett föremål som har som enda uppgift att tillgodose en annan människas behov. Då ligger Annas jämförelse mellan söta valpar och gamla hundar snubblande nära.

Avslutningsvis. Kan inte låta bli att fundera över Annas hundtema. Om män föredrar "söta hundvalpar", föredrar då kvinnor "gamla hundar". .....Paul Anka?

har fortfarande inte slutat småskratta

fast frågan är om man inte ska gråta. Läste Anna Ankas artikel på Newsmill. Man kan även läsa om Annas syn på världen i GP.

Anna berättar helt kort om en uppväxt som egentligen förklarar hur hennes liv har utvecklats. Från att ha varit osedd i sin familj via skönhetstävlingar till USA. "USA var från första stund mitt hemland. Här finns ingen jantelag. Här tillåts kvinnor vara kvinnor och män män." Ja här talar vi om ett land med klyftor som avgrunder och där det fortfarande ses som en stor framgång med en president som inte är vit.

Åter till Anna. En av de stora fördelarna i USA är att mannen tar hand om det ekonomiska, drar ut stolen och betalar restaurangnotan. Ja. Det är också ett sätt att bli sedd på. Männen har stil. Håhå jaja. Har nog hellre min stillöse svenske man som delar både det ena och andra med mig. Överhuvudtaget så beskriver nog Anna en livsstil som inte så många människor delar eller kanske ens vill dela.

Men jag ska inte trötta er med att gå igenom hela hennes försvarstal ör sin livsstil.

Vad var det jag skrattade åt?? Jo

"Och så förfasar sig svenska folket nu över att jag är gift med en betydligt äldre man. Så fort en kvinna gifter sig med en äldre man heter det att hon är en prostituerad. Men ingen säger något om Demi Moore och Madonnas unga killar. Kan någon förklara vad det är för skillnad mellan mig och Ashton Kutcher? Om du går in i en hundaffär, köper du då en gammal hund eller en söt valp?

Glöm inte att människor som försöker förringa dig försöker ta ner dig på deras egen nivå, och att folk har en olyckliga förmåga att fokusera på det negativa. Ingen sätter upp en skylt med texten: VARNING FÖR DEN SNÄLLA HUNDEN!"

Jo jag undar hur hon tänker.

Alltså, är hon den söta hundvalpen som köps istället för den gamla hunden? Det är ju inte vi utan hon som gör jämförelsen.... Köpa man/kvinna eller hund. Bara att välja :)  Och gamla eller fula vill väl ingen ha??
Hur blir det sen då? När den söta valpen inte längre är så söt.  Hela detta handlar, enligt mig, enbart om en väldigt ensam liten flicka som bara vill bli sedd.
För att upprätthålla Annas självförtroende lär det i framtiden finnas många plastikkirurger som inte behöver bekymra sig över inkomsterna. Hennes enda uppgift i livet är ju att behaga och finnas till för sin man.

Jag gråter inte över Anna men skrattet sätter sig onekligen i halsen...

Upprörd? Nej inte särskilt. Tragiskt bara för de unga tjejer (eller killar för den delen då) som tänker att detta är min framtid. Åka över till USA och fånga en rik make som tar hand om mig till dess att.....


bygget....

ja det var det där med bygge. Jag och maken är inte världens snabbaste med att göra sånt där praktiskt. Speceillt inte sånt som tar lite tid. Det skall gå fort och helst vara färdigt redan igår. Klickgolv är ett exempel på vad vi tycker är bra. Maken lägger och jag har synpunkter. Sen är det det där med listerna. 

Ett exempel var förra sommaren när vi efter mycket velande bestämde oss för ett golv till vår minimala hall på andra våningen i vårt lilla hus. Det var naturligtvis beställningsvara och när det dök upp så var semestern slut och vår renoveringsenergi likaså. Varpå golvet blev liggande i sin förpackning bedvid min säng till denna sommar. Då, en regnig dag, tog maken tag i det hela. Så nu ligger det där. Utlagt alltså.  Men så var det det där med lister. Under vår säng ligger det nu en smyglist som skall maskera lite skavanker. Den snubblar jag på med jämna mellanrum och svär över varje gång jag ska städa.

Åter till bygget. Som sagt "liten hall" och "litet hus". VI har länge tänkt att vi behöver mer space. Men vi har inte så mycket lust att flytta. Så en liten utbyggnad vore kanske på sin plats. Problemet med radhus är dock att möjligheterna är begränsade. Särskilt om man bor mitt i längan. Och detaljplanen dessutom inte medger ytterligare bygglov.

Men ett uterum? Det skulle ge lite mer yta. Inte bli himmelskriande dyrt och kanske rent utav man skulle kunna få bygglov? Där vi bor finns det flera som har byggt både med och utan. Vi vägde fram och tillbaka. Om man söker bygglov och inte får så kan man ju inte bara bygga. Då är man ju mer än lovligt dum. Om man däremot inte söker och bygger ändå så kan det bli väldigt trist. Det finns ju alltid människor som mår bra av att vara ordningsmän i klassen. Det hände en annan familj här i området. De "lyssnade på fel personer" -som de själva sa- och sökte inte bygglov. Efter ett par månader damp det ner ett brev från kommunen där det framkom att det kommit in en anonym anmälan om svarbygge....

Vi kom fram till att vi får nog allt söka ändå. Bygglovsarktitekten hade en massa funderingar:
"-Har ni tänkt på att det kan bli ett väldigt energitapp? ni kanske borde prata med energirådgivaren?
 - Behövs det för bygglovet? frågade maken
 - Nej, sa hon
 - Men då så, sa maken som har mycket mer tålamod än jag."

Men så kom nästa fråga
"-Har ni tänkt på att det kan bli väldigt varmt??"

Ja så fortsatte det. Grannar godkände högt och lågt. Vi kompletterade det som tyckte var dåliga ritnngar och maken ringde fram och tillbaka. 
Enligt egen utsago skulle det ta c:a 6 - 8 veckor. Detta var i början av augusti.

Under allt detta så hade vi då och då kontakt med snickaren som undrade hur det gick....

Och så tre veckor senare dök det upp ett mail. Bygglovskvinnan ville ha ett papper till men meddelade samtidigt att hon tänkte avsluta ansökan med positivt besked. Ett halleluja-moment skulle man kunna säga.

Så nu ska radhuset förses med ett uterum. Maken har rivit sitt enda egenhändigt bygda förråd - det hände förövrigt när jag var i Skagen och roade mig. Sen har han monterat ner den gamla trätrallen.   Eftersom vi är miljömedvetna ska vi återanvända denna om möjligt. Skruvat loss markisen. Den var väldigt tung. Den ligger i garaget och väntar på att bli hämtade av
Hus till hus. Sen var det de gamla sjöstensplattorna som skulle bort. Efte annons lär vi bli av med varenda en. Maken fortsatte med att gräva bort ytterligare jord. Riva mellanväggen till grannen. Gräva hål till plintar. Och nu kan i princip snickaren komma. VI skall bara se till att han får en någorlunda fri passage.

Här kommer lite "förebilder"

Till höger fanns tidigare ett förrår. Men det revs som sagt när jag inte var hemma.

   
Sonen hjälpte till             


De här getingbona tog jag död på med Radar för ett par år sen.(en utmärkt produkt enligt mig) 

Så här ser det ut idag.
 
   

Så nu kan alltså snickaren komma. Fortsättning följer.




 


riktigt sjuk

måste jag jag säga att jag är,  fast min man säger att så farligt är det väl inte..... "lite influensa är det väl ingen som har dött av".  Men det har det ju.

Nåväl så sjuk är jag iinte. Ont i kropp och huvud, hosta och snuva och feber.

Man skall inte ropa hej innan man är över bäcken.

Mycket läsa blir det. Och jag borde få lite choklad.

nu lite mer sjuk

bra eller dåligt? Kanske en lightinfluensa? Det hade ju varit toppen. Alla symptom stämmer. Hosta. Ont i halsen. Inte så mycket snuva. Ont i kroppen och i huvudet (det hör ju iofs till huvudet men kan ju ändå nämnas). Däremot absolut ingen feber.

Det är ju bra. Självklart vill man inte ha feber. Trött som sjutton är jag. Och det kanske är nån annan sjuka? En helt vanlig förkylning?

Jag är nog lite gnällig. Men till jobbet i det här skicket skall jag nog inte gå i morgon. Vi får väl se hur det känns.

I detta sammanhang måste maken omnämnas. Han är en riktig hedersknyffel. Han har idag rivit en vägg. Jag hjälpte till lite grann. Sen åkte jag och hämtade en utmattad son. Han hade varit på konfirmandåterträff. Nu kunde ledarna varken hota med kioskförbud, badförbud eller straffarbete - varpå ungarna i princip inte sovit något.

Sen var jag helt utmattad. Vad händer. Jo den rare man jag har river klart. Fixar middag och allt. Stor eloge.

För att i någon mån kompensera gick jag ut med doggen. En stillsam promenix kunde jag ju klara av.

Nu inväntar vi aftonen. Om en vecka börjar bygget. Innan dess skall plintar på plats. Men det skall nog gå bra!


Anders Svenssons hundrade match och det kunde man aldrig trott...

... här har jag blivit en sån opålitlig bloggare och skriver bara då och då. Lite överraskad blev jag att det finns  några tappra själar som inte gett upp. Och som hittade gårdagens inlägg.

Jag måste erkänna att orsaken till att det blivit dåligt med bloggandet beror på Facebook. Länge var jag riktig motståndare till denna företeelse. Begrep mig inte på den osv. Men nu tycker jag att det är kul. Därför har bloggen blivit lidande.

Vilken härlig dag. Solen skiner och det är lite halvvarmt. Hade suttit fint med en aw idag men den tilltänkta väninnan tappade orken. Därför hemma i tid och nu har jag fått ett viktigt uppdrag. Skall inhandla mat till matchen. Det är alltså idag som Anders Svensson spelar sin hundrade match. Kul för honom tycker jag. Här hemma råder det delade meningar om denna Elfsborgsspelare.

Detta beror nog på i huvudsak att han inte spelar i ÖIS eller GAIS vilket är de andra lag som står på listan i vår familj.

Detta var ett extremt pladdrigt inlägg.

Dags att hitta något gott till kvällen.

ibland saknar jag att blogga

...kommer ihåg när jag satt och knåpade med att få till den så den blev lite personlig. Det var kul. Men man glömmer ju så fort. Alla käcka sidor jag hade hittat för att få tipps försvann i en datakrasch.

Nu är jag glad att jag kan ändra tiden på den söta klockan.....

Nu känns det som om sommaren är slut. Men ännu har jag inte tagit på mig långbyxor. Sen är ju frågan om det beror på att jag egentligen inte vill veta vilka spår all god mat och god dryck har satt.....

Det har blivit lite si och så med träningen under den sista tiden. Nu är jag lite småhängig och då kan man ju inte träna....

Nu ska jag gå på en bloggrunda!!

hits