Under ytan...

det blir inte så mycket tid på gymmet sådana här dagar. Det känns nästan hemskt att gå in och träna när man kan vara ute. Det blir många promenader med hunden och en och annan runda i spåret.

Jag är en rätt så tävlingsinriktad person så det mest perfekta är att få någon framför mig i spåret som springer nästan lika snabbt som jag. Det är svårt att låta bli att springa i kapp. Då tänjer man sig litet och presterar lite mer.

En gång för några är sen hände det en mörk vinter kväll. På rakan nere vid sjön såg jag en man, ett antal år äldre än jag som var ute och sprang med stavar. Sakta men säkert närmade jag mig honom och så var jag om. Yes. Men tror ni inte han ökade farten och hängde på. Och sen efter en stund sprang han upp bredvid mig och sa "Nu sackar du".... Vi sprang vidare och pratade lite. Han tränade för vasaloppet och vips så sa han hej och sprang iväg. Så kan det gå. Man ska inte döma någon utifrån det första intrycket.

Nu har jag ätit och umgåtts med sonen en stund. Dags att krypa till kojs. I morgon ska jag jobba och på eftermiddagen hämta dottern som har varit ute och seglat med skonaren Ingo i dagarna tre.


Vilken tur de har haft med vädret!