Under ytan...

häromdagen gjorde jag premiär på Clas Ohlson. Det är sant. Jag har aldrig vari där. Men eftersom jag nu har förstått att livet blir lite enklare att leva med ett par brillor på näsan så gick jag ju till optikern för att få ett par terminalglasögon. Det var mest där  efter en dag vid datorn jag kände att jag fick skav i ögonen. Och det gör skillnad. Men de glasögonen ska ju va på jobbet så då tänkte jag att Clas Ohlson lär ju ha allt och visst dessa par x 3 införskaffades för 98 kronor. Perfekt när man ligger i sängen och läser. 




Turnéstart då? Jo på Liseberg har idag Håkan Hellström turnéstart. Det är klart dottern är där. Håkan har hon följt under många år och det vill nog mycket till för att hon ska missa en konsert med honom. Men hon har slutat köa flera timmar i förväg. Det gjorde hon för några år sen.



Håkan Hellström vann våra, föräldrarnas, hjärtan för några år sen. Maken var och såg på fotboll. Det var GAIS som spelade. Vem mot har jag glömt och det är rätt ointressant i den här berättelsen. Där stod de och tittade och plötsligt börjar dottern stamma och säger till maken:
"Pappa, pappa där står Håkan!!" Och ja visst var det han. Precis framför henne. Hon kunde ta på honom. Ingen penna hade hon så sonen sa kallt du får springa och köpa en. Det gjorde hon. Gick, på förmodligen rätt darrande ben, fram till Håkan och bad om hans autograf på matchprogrammet.
"Men nu förstör jag ju programmet" sa Håkan.
"Det gör inget" sa dottern som vid det här laget var rejält omtumlad och hon brast i gråt. Varpå hon fick en rejäl kram av Håkan. När matchen var slut vände han sig om, klappade dottern på axeln och sa:
"Ha det så bra nu".
Dottern svävade som på moln hela kvällen.