Under ytan...

...att uppdatera bloggen sade makens systerdotter. Jag är liksom ingift moster då. Vi brukar läsa varandras bloggar och det är faktiskt väldigt kul... plötsligt vet jag en massa mer om karin än om någon av alla barnens kusiner.
Så nu kommer en liten uppdatering. Denna helgen har det varit konfirmation. En händelse som kan liknas vid ett orkesterstyckes slut efter ett våldssamt cresendo. Jag är så nöjd med allt. Även konfirmanden såg nöjd ut.

Jag hade inför detta event läst visdomsord i en tidning om hur man planerar och genomför dylika bjudningar.
Jag kan inte påstå att jag följde allt till punkt och pricka. Men jag fångade upp detta, formulerat urifrån mitt sätt att se på världen: Planera all mat och handla därefter två dagar innan. Gör allt som kan göras klart innan dagen "D" och inte sen. Så här gjorde jag. På torsdag kväll tog jag och maken bilen och begav oss till MAXI - vad jag hatar den affären egentligen- med en lång handlingslista. Handlade. Var hemma typ 21. Gjorde en extratur eftersom jag hade glömt något. Sen gjorde jag fem pajdegar. Det säger något om storleken på kalaset. Sen hade vi lite kvar som skulle göras dagen efter. Maken fick vissa viktigare uppdrag.
På fredagen var det först jobb fram till fyra. Sen inleddes helgen med en urtrevlig afterwork. Det var länge sen det var så kul! Hem i god tid, eskorterad av min granne. Efter denna inledning så gjordes det pajer i långa banor. Goda grönsakspajer. Och ja, det funkade med att förvara dem i förrådet som var det rådet jag tidigare fått på kvällen.
Vi fixade till i vår lokal. Sen var det dags att sova. Ställde klockan på sju nästa morgon. Då satte jag en deg. Hu vad trött jag var och en stund trodde jag inte degen skulle jäsa. Men det gjorde den. Sen löpte allting på enligt planerna. Dukning, tårtor, sallad osv. Jag ska inte trötta med en massa detaljer. Men jag kan säga att det var fråga om aktivitet hela dagen. Jag som hade tänkt lägga mig en stund mitt på dagen eller få in ett träningspass nu när jag hade gått upp så tidigt. Maken var och såg på när sonen stod i mål med 92:orna. De var stora sa sonen. De vann. (Han hjälpte till en del också)

Klockan 14.45 satt vi i kyrkan. Konfirmationen gick bra. Sen var det dags att trycka gasen i botten och åka hem för att få fram allt. Sen löpte allt perfekt. Min mamma sa att hon var imponerad av hur bra allt flöt och undrade varför jag inte bett henn om hjälp. Hmmm tänkte jag vad hade hon förväntat sig, jag är ju ändå 44...... Men sen fick hon hjälpa till att plocka undan lite och så :)

Slutligen några ord om dagen som maken och jag växlade när vi var ute med hunden. Så kul att så många kom för dotterns skull. Det var en så bra känsla för oss med alla som ville vara med. Det är verkligen nåt att vara glad för. Sin familj och de nära vänner som var med. Jag är så glad att ni finns. Så resten av helgen har inte känts så där som det kan kännas dagen efter man har haft kalas. Typ var det bara detta. Utan jag har gått om kring och känt mig lycklig. Kramar till alla!

Om ni undrar hur jag haft det med träningen så kommer en sån lite kortis också här: Fredag: Core + löpband. Idag, söndag, två varv i spåret. Gött.