Under ytan...

idag har vi ägnat en lång stund åt att vara i idrottshallen. Det är rätt många timmar som har spenderats i diverse sådana genom åren, när man följt ungarna i med- och motgångar. Maken har vart ännu mera än jag. Idag funderade jag på varför man gör detta. Jag hade lika gärna kunnat vara hemma. Vi hade ett uppdrag idag. Skulle sitta i sekretariatet. Men det räckte iofs med att en av oss gick. Men vi var där båda under eftermiddagen. Sonen spelade inte ens hela tiden.... Men det är lite skönt. En miljö med glada barn och engagerade vuxna som ger järnet. Att se på andra barn är extremt avkopplande. Att se på de egna telningarna kan stundtals vara rätt tufft. Men idag gick allt bra.

Annars har helgen varit bra. Fredagen ägnades åt sedvanlig avkoppling i soffan. Lördagen gick i städningens tecken. Dock inte i det egna hemmet utan på våra barns skola. Sen var vi på besök i makens brors familj. Hur trevligt som helst. Idag har vi varit ute på promenad och käkat brunch ihop med goda vänner. Och så som sagt varit i idrottshallen. Sen var jag och dottern en sväng på gymmet. Jag sprang 7 km. Nöjd med det. Jag och en väninna funderar på att springa göteborgsvarvet. Hmm vi få se.

Sen åkte vi hem och vem stod vid spisen med middagen klar? Jo helt rätt gissat: maken. Rösti med lövbiff. Tomatsallad med mozzarella. Hur gott som helst.