Under ytan...

I vårt kök har vi en ljuskrona från svärföräldrarnas hem. Den hör ihop med matsalsmöbeln i ek som står utplacerad lite här och var i vårt hus.

Idag så hade en av glödlamporna slutat fungera. Trodde jag. Den lyste i alla fall inte. Som den ordningsamma person (haha) jag är gick jag för att hämta en ny och byta. Icke sa nicke, det blev inte ljus där ändå. Då säger maken att det hände visst nåt.... ok, det hände visst nåt.... efter ett tag kliver han upp på en stol och börjar vrida på ljuset... jag har i alla fall sinnesnärvaro nog att dra ur sladden ur väggen. Eftersom jag vet av erfarenhet att när han börjar med sånt där så ganska snart övergår undersökandet i mer handlingskraftiga, läs våldsamma, tilltag. Dvs i detta fall vridande och bändande. Avslutningsvis så skruvade han på glödlampan. Och då menar jag skruvade. Nu är lamphållaren mer trasig än någonsin. Dags att leta upp en elgubbe och sen får man väl upp på vinden för att hitta något att ha under tiden. Just över köksbordet känns det rätt nödvändigt med en lampa. Just i denna tid. Annars får vi läsa morgontidningen i stearinljusens sken.

Annars har dagen varit bra. Fotoutställning i Lilla Paris. Helt klart sevärd. "Nästan Vuxna 75 - 80". Maken fick se sig själv på bild medan jag mer insöp tidsandan. Det var en intressant period. En blandning av olika stilar. Jag var precis i början av tonåren denna tid och kände igen klädstilar mm. Karl Bernling har verkligen lyckats med att samla ihop bilder som skildrade ungdomstid i allmänhet och tidsandan i synnerhet. Utställning kommer att visas i Norrköping också. Tror det var i februari. Så där har ni chansen att se den om Lilla Paris ter sig avlägset.

Efter utställningen besökte vi riktigt goda vänner och fick lunch. Vi hade en mycket trevlig eftermiddag. nöjda både med kulturupplevelse och med umgänge åkte vi hemåt i mörkret. För nu är det verkligen mörkt. I synnerhet här där det bara regnar hela tiden.