allergireaktion och dan före dopparedan
Inte för att jag doppar men det heter ju så.... så här kan det vara dagen innan man skall julaftna sig. Lite lagom ångest över om barnen skall bli glada... maken säger att det kan man ju aldrig veta men nånstans måste man ju dra gränsen. Och han har så rätt. Men visst är det så att man i så gärna vill att de ska vara glada och nöjda i morgon.
Här har dagen i alla fall framlevts i julstökets tecken med en lite avstickare till akuten. Vad var nu detta? Jo efter en lugn morgon satte vi oss vid frukostbordet. Han ser banne mig lite konstig ut , maken, tänkte jag, Har han blivit extremt mycket förkyldare än igår.?.. hans ögon var riktigt små, illröda och ögonlocken började likna rosa, tjocka, jag vet inte vad. Svullen var ha i alla fall. Och hela tiden kliade han sig i huvudet. Mer än vanligt alltså:). Jag känner mig lite konstig svarade han på min fråga. Det kliar överallt, framförallt i huvet, och det känns konstigt liksom i ryggen. Undrar om jag har blivit allergisk.... Vad då mot undrade jag. Frukost äter du ju likadan varje dag. Då kröp det fram att han hade smugit sig ner och tagit en magnecyl på morgonen. Kanske var det denna som spökade. Vi rotade fram tavegylen som han fick när han fick en allergisk reaktion mot esberitox. Sen ringde han till sjukvårdsupplysningen och fick efter lång väntan prata med syster GIttan. Syster Gittan sa att han visst kunde ta två Tavegyl men sen borde han omedelbart åka till sjukhuset. Jaha, tänkte jag, så gick det med denna dags planering. Maken gjorde sig beredd att köra iväg. Då ringer telefonen. Det är syster GIttan igen som säger att han inte får köra bil med tavegyl i kroppen och om han är allmänpåverkad kanske det är bättre att ringa 112... Nej, sa jag det är ingen fara jag kör dit honom. Han går och står och det är lugnt. Vid det här laget började vi båda tycka att det kändes litet fånigt. Tavegylen hade väl verkat något och maken kände sig rätt OK. Men man får väl ta det säkra före det osäkra. Jag körde bort honom till lasarettet. Sen hann jag med flera ärenden innan jag fick hämta honom. Han hade fått lite kortison så lite nytta var det väl med besöket. Doktorn, som för övrigt var sonens klasskamrats pappa, sa att du skall nog inte ta magnecyl om du inte är i närheten av ett sjukhus. Definitivt inte på en fjälltopp. Bra att veta tänkte jag.
Sedan var på en liten eftermiddagsvisit hos vänner med två bedårande barn. Trevlig paus. Och sen var det blixtfart hem för att städa klart och få in granen. Den är faktiskt riktigt fin i år. Jag och Agnes har valt den. Klockan 7.30 satt vi i soffan och såg på tv. Ovanligt bra planering för att vara vår familj. Nu har vi gjort kola och snart är det dags att krypa till kojs.
Ja skinkan var god också.
Så nu hoppas jag på att jag varit såpass snäll att jag får nån liten julklapp. Det känns fortfarande som det kan bli en rätt kul jul. Jag har hittills tagit det väldigt lagom coolt och inte stressat och gjort sjutusen grejer. Det är bra för tanken är ju att en helg skall vara till för oss och inte tvärtom.
Här har dagen i alla fall framlevts i julstökets tecken med en lite avstickare till akuten. Vad var nu detta? Jo efter en lugn morgon satte vi oss vid frukostbordet. Han ser banne mig lite konstig ut , maken, tänkte jag, Har han blivit extremt mycket förkyldare än igår.?.. hans ögon var riktigt små, illröda och ögonlocken började likna rosa, tjocka, jag vet inte vad. Svullen var ha i alla fall. Och hela tiden kliade han sig i huvudet. Mer än vanligt alltså:). Jag känner mig lite konstig svarade han på min fråga. Det kliar överallt, framförallt i huvet, och det känns konstigt liksom i ryggen. Undrar om jag har blivit allergisk.... Vad då mot undrade jag. Frukost äter du ju likadan varje dag. Då kröp det fram att han hade smugit sig ner och tagit en magnecyl på morgonen. Kanske var det denna som spökade. Vi rotade fram tavegylen som han fick när han fick en allergisk reaktion mot esberitox. Sen ringde han till sjukvårdsupplysningen och fick efter lång väntan prata med syster GIttan. Syster Gittan sa att han visst kunde ta två Tavegyl men sen borde han omedelbart åka till sjukhuset. Jaha, tänkte jag, så gick det med denna dags planering. Maken gjorde sig beredd att köra iväg. Då ringer telefonen. Det är syster GIttan igen som säger att han inte får köra bil med tavegyl i kroppen och om han är allmänpåverkad kanske det är bättre att ringa 112... Nej, sa jag det är ingen fara jag kör dit honom. Han går och står och det är lugnt. Vid det här laget började vi båda tycka att det kändes litet fånigt. Tavegylen hade väl verkat något och maken kände sig rätt OK. Men man får väl ta det säkra före det osäkra. Jag körde bort honom till lasarettet. Sen hann jag med flera ärenden innan jag fick hämta honom. Han hade fått lite kortison så lite nytta var det väl med besöket. Doktorn, som för övrigt var sonens klasskamrats pappa, sa att du skall nog inte ta magnecyl om du inte är i närheten av ett sjukhus. Definitivt inte på en fjälltopp. Bra att veta tänkte jag.
Sedan var på en liten eftermiddagsvisit hos vänner med två bedårande barn. Trevlig paus. Och sen var det blixtfart hem för att städa klart och få in granen. Den är faktiskt riktigt fin i år. Jag och Agnes har valt den. Klockan 7.30 satt vi i soffan och såg på tv. Ovanligt bra planering för att vara vår familj. Nu har vi gjort kola och snart är det dags att krypa till kojs.
Ja skinkan var god också.
Så nu hoppas jag på att jag varit såpass snäll att jag får nån liten julklapp. Det känns fortfarande som det kan bli en rätt kul jul. Jag har hittills tagit det väldigt lagom coolt och inte stressat och gjort sjutusen grejer. Det är bra för tanken är ju att en helg skall vara till för oss och inte tvärtom.
Kommentarer:
Trackback