Att bara vara
är vad jag har varit hittills idag. Jag brydde mig inte om att gå upp och träna i morse. Känner mig oerhört 0-ställd. Balanserar så att säga. Att vara ledig har sina sidor. Jag hinner fundera över saker och ting. Bra eller dåligt? Vad vet jag. Har gjort litet nödvändighetssaker typ tvättat och så. Det gör ingen människa glad men inte ledsen heller. Lagt in räkningarna för betalning när lönen kommer. Nödvändigt ont. Helgen närmar sig med olika grejer inplanerat. Det blir lätt så. Det är ju viktigt att "fylla fritiden" med något meningsfullt. Och visst är det kul att träffa vänner och ha möjlighet att få umgås. Men tiden går hela tiden och vad är viktigt? På kort och lång sikt. Det hinner i alla fall inte jag tänka på så ofta. Eller så är det en förklaring som jag har för mig själv. Jag kanske mycket väl skulle hinna om jag verkligen ville. Nu kallar plikterna.