rivstart
efter förra helgens dekadens har hela jag varit i olag. Veckovill och utmattad. Jag har ändå nu genomfört en hel arbetsvecka, inte dåligt må jag säga. Sommaren har varit urusel på många sätt. T.ex. har jag och mitt gym inte riktigt varit on speaking terms... vilket innebär att konditionen inte direkt är på topp. Dettta kan ju ha påverkat förmågan att klara av föregående helg Skagentöserna.... Mn borde varit mer fysiskt på topp....
Men nu mina vänner är jag på banan igen, eller kanske man ska säga på cykeln. Två spinningpass har avverkats. Det sista idag. Det var riktigt besvärligt. Maken hörde någon säga när det uppenbarade sig vem som var ledare på passet "-nej är det HON, varför kan de inte skriva ut vem som har passet INNAN".... nåväl efter en halvtimmes cyklande i uppförsbacke i stående position var jag rätt mör och då var det till min förvåning två "tunga" låtar kvar. Men skam den som ger sig..... med lätt krampkänning och med ben som stockar stappalde jag ut från spinningsalen.... rätt nöjd med mig själv.
Nu känns det bra. Vi har käkat biff och druckit upp en av vinarna som inköptes förra helgen. Ja Nonno, det var helt OK vin. Så du får inte mina återstående fem flaskor som finns kvar i den kartongen.
I morgon är det lördag och inga tider att passa. Gôtt mos.
Men nu mina vänner är jag på banan igen, eller kanske man ska säga på cykeln. Två spinningpass har avverkats. Det sista idag. Det var riktigt besvärligt. Maken hörde någon säga när det uppenbarade sig vem som var ledare på passet "-nej är det HON, varför kan de inte skriva ut vem som har passet INNAN".... nåväl efter en halvtimmes cyklande i uppförsbacke i stående position var jag rätt mör och då var det till min förvåning två "tunga" låtar kvar. Men skam den som ger sig..... med lätt krampkänning och med ben som stockar stappalde jag ut från spinningsalen.... rätt nöjd med mig själv.
Nu känns det bra. Vi har käkat biff och druckit upp en av vinarna som inköptes förra helgen. Ja Nonno, det var helt OK vin. Så du får inte mina återstående fem flaskor som finns kvar i den kartongen.
I morgon är det lördag och inga tider att passa. Gôtt mos.
Skagen 2007
Så här glada var alla flickorna när vi åkte iväg på torsdagen. Ja det är i alla fall halva gänget. Jag var för övrigt ruskigt imponerad av min nya lärdom att ta panoramabilder. Vet inte riktigt om det uppskattades av de objekt som skulle fotograferas och var tvungna att antingen sitta stilla eller flytta sig så att de kom med i bild....
Vi kom i alla fall lyckligt och väl fram till Skagen (tack vår busschaufför) och njöt hela helgen av det absolut väldigt trevliga sällskapet samt av att inte besöka en enda finkulturell plats.
På fredagen firade vi födelsedag. Det var såväl skönsång, kalas med tillhörande lekar som firande långt in på natten.
Nästa dag hittade vi en plats i solen. (ny panoramabild, nästa år ska jag lyckas fånga samtliga på en bild)
Lördagen slutade med ett extremt trevligt restaurangbesök samt olika grader av utgång.
Eftersom dottern har fyllt mitt kameraminne med musik blev det inte så många bilder....
Men här kommer lite ytterligare några
Kväll hos harald
Pata pata
Kalas 
Ja och nu så är det onsdag och med lite distans konstaterar jag att det som alltid finns kul minnen att foga till de tidigare:
-"Hjälp, hjälp, eld"
-"Äsch det kan inte vara så allvarligt, hon skrattar ju"
Och idag börjar jag känna mig som den normaltrötta medelålders kvinna jag är.
planera, tvätta å packa
Nu är det snart dax för årets happening. Skagen nästa. I år har vi ordnat det riktigt bra. Vi packar in oss själva i en buss och slipper därmed springa efter tåg och gå i regn. Detta är sagt som en besvärjelse för självklart vill vi att det ska vara soligt när vi nu får åka iväg på denna efterlängtade helg.
I morgon vidtar de sista förberedelserna. Inköp skall göras. Ja det skall bli kul.
Nu är det tvättmaskinen som gäller.
I morgon vidtar de sista förberedelserna. Inköp skall göras. Ja det skall bli kul.
Nu är det tvättmaskinen som gäller.
fjällvecka och kräftskiva
Så här gudomligt vackert är det i "våra" fjäll. Närmare bestämt Messlingen i Härjedalen:
Här har vi varit den senaste veckan och faktiskt haft det riktigt bra. Eftersom mycket i livet handlar om anpassning - sonen var på fotbollsläger - så åkte vi först upp på söndagskvällen och var uppe i stugan först vid halvtre - på natten.
På måndagen regnade det (förvånande...) så vi fikade med mormor och morfar som också var uppe. På eftermiddagen klarnade det upp och jag och maken travade upp på Österstoljans topp.
Detta är vägen ditupp, däremot är det mormor, morfar och dottern som på tisdagen gick på en egen tur medan vi övriga bl.a. gick "kulturrundan" vilket innebär Fiskhålsgraven, Evagraven och hällmålningar. Gravar är Härjedalska för kanjon eller ravin.
Här ser ni utdrag från detta. Först en dvärgröding - den är mycket liten, blir på tre år 5 centimeter och sen växer den 0,5 cm per år. Hällmålningarna är c:a 3000 år gamla.
På onsdagen red vi. Det är en historia för sig. Men i vilket fall som helst var det premiär för maken och sonen. Övirga i familjen har ridit tidigare. Turen gick till Klinken
Detta är Nasi som jag fick. En naturtöltare som var riktigt kul att rida.Sen började det regna igen. Men som väl var så var vi precis tillbaka innan himlen öppnade sig.
På torsdagen glömde vi såväl klockan, mobil som kamera. Inga bilder alltså. Men barnen åkte med mormor och morfar till Röros och jag och maken gick en tur mot Särvan. Vi kom dock aldrig fram. Jag tycker att alltsom oftast stämmer inte kartan med verkligheten :).
Sista dagen, fredagen gick vi till Anådalen.
Detta är utsikten en bit ner på fjället på väg hemåt. Trots alla hot om regan klarade vi oss båda dessa dagar utan en regndroppe!
Sen var det dags att packa in oss i bilen igen för hemfärd. Sedan ett par år tillbaka åker vi oftast hem på natten. Och just detta år var ju det bra eftersom vi var bjudna på kräftskiva.
Som alltid lika trevligt och välarrangerat. Idag var vi lite trötta. Men har hunnit med att se AIF:s 93:or förlora med 3-1. Detta var inget resultat som den eminente målvakten kunde lastas för.
Och nu är det dags för arbetsvecka. Igen.
Här har vi varit den senaste veckan och faktiskt haft det riktigt bra. Eftersom mycket i livet handlar om anpassning - sonen var på fotbollsläger - så åkte vi först upp på söndagskvällen och var uppe i stugan först vid halvtre - på natten.
På måndagen regnade det (förvånande...) så vi fikade med mormor och morfar som också var uppe. På eftermiddagen klarnade det upp och jag och maken travade upp på Österstoljans topp.
Detta är vägen ditupp, däremot är det mormor, morfar och dottern som på tisdagen gick på en egen tur medan vi övriga bl.a. gick "kulturrundan" vilket innebär Fiskhålsgraven, Evagraven och hällmålningar. Gravar är Härjedalska för kanjon eller ravin.
Här ser ni utdrag från detta. Först en dvärgröding - den är mycket liten, blir på tre år 5 centimeter och sen växer den 0,5 cm per år. Hällmålningarna är c:a 3000 år gamla.
På onsdagen red vi. Det är en historia för sig. Men i vilket fall som helst var det premiär för maken och sonen. Övirga i familjen har ridit tidigare. Turen gick till Klinken
Detta är Nasi som jag fick. En naturtöltare som var riktigt kul att rida.Sen började det regna igen. Men som väl var så var vi precis tillbaka innan himlen öppnade sig.
På torsdagen glömde vi såväl klockan, mobil som kamera. Inga bilder alltså. Men barnen åkte med mormor och morfar till Röros och jag och maken gick en tur mot Särvan. Vi kom dock aldrig fram. Jag tycker att alltsom oftast stämmer inte kartan med verkligheten :).
Sista dagen, fredagen gick vi till Anådalen.
Detta är utsikten en bit ner på fjället på väg hemåt. Trots alla hot om regan klarade vi oss båda dessa dagar utan en regndroppe!
Sen var det dags att packa in oss i bilen igen för hemfärd. Sedan ett par år tillbaka åker vi oftast hem på natten. Och just detta år var ju det bra eftersom vi var bjudna på kräftskiva.
Som alltid lika trevligt och välarrangerat. Idag var vi lite trötta. Men har hunnit med att se AIF:s 93:or förlora med 3-1. Detta var inget resultat som den eminente målvakten kunde lastas för.
Och nu är det dags för arbetsvecka. Igen.
lyckliga pojkar
blev det i hemmet. Jag lyckades med vad många andra inte gjorde - nämligen att köpa två biljetter till hemmamatchen mellan Elfsborg och Valencia.
Maken och sonen blev mycket glada och maken funderade till och med på om det fanns någon form av förtjänstutmärkelse att dela ut till mig som hade ordnat detta så utomordentligt bra. Däremot tyckte dottern att jag var usel eftersom vi över huvud taget inte hade frågat henne om hon ville följa med. Och det kan man kanske tycka men för att man skall köpa biljetter för 500 kronor så bör det väl finnas ett rätt stort fotbollsintresse eller åtminstone att man håller på någondera lagen. Så nej det fick bli en pappa - son grej i stället.
Nu har vi varit ute och blivit myggbitna. Det är väldigt skönt med värmen. Dags att sova.
Maken och sonen blev mycket glada och maken funderade till och med på om det fanns någon form av förtjänstutmärkelse att dela ut till mig som hade ordnat detta så utomordentligt bra. Däremot tyckte dottern att jag var usel eftersom vi över huvud taget inte hade frågat henne om hon ville följa med. Och det kan man kanske tycka men för att man skall köpa biljetter för 500 kronor så bör det väl finnas ett rätt stort fotbollsintresse eller åtminstone att man håller på någondera lagen. Så nej det fick bli en pappa - son grej i stället.
Nu har vi varit ute och blivit myggbitna. Det är väldigt skönt med värmen. Dags att sova.
Olika nivåer - kontakten med rötterna eller kvinnor åldras långsammare än män
dagen har bjudit olika nivåer av fotboll och därtill hörande upplevelser. Sonen står ju i mål och är 94:a. Att vara målvaktsmor är i sanning en i högsta grad påfrestande historia. Idag var han extrainkallad för att spela fotboll med AIF:s P92-lag. Det kan ju vem som helst förstå att dessa två år större gossar var mycket större än min lille gubbe. Dessutom visade det sig att det mötande laget mestadels bestod av 91:or. De är ännu större. Jag är rätt stolt över min son som är en hyfsat bra målvakt. Förutom att stå i sin egen årsgrupp blir han då och då inringd till de lag som är lite äldre. De matcherna är inte lika nervösa att titta på som de i hans egna lag. Bar han i de matcherna är hyfsat bra så är han nöjd - och då jag nöjd. Men matcheran i hans egna lag är alltid riktiga rysare.
Idag var det alltså dax för ytterligare en inringningsmatch. Den gick av stapeln på landet i den by där jag själv bott i 15 år av mitt liv, närmare bestämt hela skoltiden. Sen flyttade jag. Lite senare även mina föräldrar. Det innebar att kontakten med mina rötter blev mycket liten. Det händer ju lite i de år när "man blir vuxen" .....
Nu tänkte jag att det kunde ju vara kul att åka med och se om man kände igen någon. Föräldrarna som i någon mån har försökt att knyta ihop sina liv har numera en sommarstuga i nämnda by. Så de fick också hänga på. Och tur var väl det. För de i generationen känner ju igen mina föräldrar och pratade med dem och pekade glatt ut gamla skolkamrater och deras barn. Och jag bara konstaterar: Tjejerna känner man igen men killarna. Kära nån. De är verkligen inte sig lika. Och med en högst ovetenskaplig undersökning så tror jag att det beror på att de åldras snabbare än kvinnor.
Sen så begav vi oss hemåt.. Lyssnade på radion och minsann. Spelade inte Elfsborg oavgjort mot vadet nu hette laget. Alltså match mot Valencia. 500 spänn. Per biljett. Är det sansat?? Sonen tycker det . Maken lutar också åt det. Sen är ju frågan om man kan få tag på några biljetter när de släpps i morgon klockan 10. Och vem som ska genomföra den bevakningen. Kvalificerad gissning. Är att detta uppdrag kommer att ligga på mig. Och så glömmer jag väl av det.
Sen var det derby mellan de lokala lagen AIF och Holmalund. Denna match slutade med att AIF vann. Kul.
Och hur gick det nu för sonen. Jo det blev tyvärr förlust. En stenhård frispark gick in strax under ribban. Och sen blev det ett lobbmål. Utespelarna tryckte på och borde fått mer än det enda reduceringsmål som åstadkoms.
Sonen var i alla fall nöjd med sig själv. Och som sagt. Då var jag också nöjd,
Idag var det alltså dax för ytterligare en inringningsmatch. Den gick av stapeln på landet i den by där jag själv bott i 15 år av mitt liv, närmare bestämt hela skoltiden. Sen flyttade jag. Lite senare även mina föräldrar. Det innebar att kontakten med mina rötter blev mycket liten. Det händer ju lite i de år när "man blir vuxen" .....
Nu tänkte jag att det kunde ju vara kul att åka med och se om man kände igen någon. Föräldrarna som i någon mån har försökt att knyta ihop sina liv har numera en sommarstuga i nämnda by. Så de fick också hänga på. Och tur var väl det. För de i generationen känner ju igen mina föräldrar och pratade med dem och pekade glatt ut gamla skolkamrater och deras barn. Och jag bara konstaterar: Tjejerna känner man igen men killarna. Kära nån. De är verkligen inte sig lika. Och med en högst ovetenskaplig undersökning så tror jag att det beror på att de åldras snabbare än kvinnor.
Sen så begav vi oss hemåt.. Lyssnade på radion och minsann. Spelade inte Elfsborg oavgjort mot vadet nu hette laget. Alltså match mot Valencia. 500 spänn. Per biljett. Är det sansat?? Sonen tycker det . Maken lutar också åt det. Sen är ju frågan om man kan få tag på några biljetter när de släpps i morgon klockan 10. Och vem som ska genomföra den bevakningen. Kvalificerad gissning. Är att detta uppdrag kommer att ligga på mig. Och så glömmer jag väl av det.
Sen var det derby mellan de lokala lagen AIF och Holmalund. Denna match slutade med att AIF vann. Kul.
Och hur gick det nu för sonen. Jo det blev tyvärr förlust. En stenhård frispark gick in strax under ribban. Och sen blev det ett lobbmål. Utespelarna tryckte på och borde fått mer än det enda reduceringsmål som åstadkoms.
Sonen var i alla fall nöjd med sig själv. Och som sagt. Då var jag också nöjd,