Que calor!
Inte unik - men ändå unik
Nu är den där tiden som jag så hett åstundade i våras över. Semestern och snart även sommaren. Detta är ju inte unikt för mig och en hel massa har redan varit igång och jobbat under flera veckor. Men för mig är det unikt. Varje situation för varje människa är unik i sig. Det behöver inte vara en fantastisk händelse eller sådant. Det handlar om att varje persons upplevelse är olika. Så min "semestern-är-över-ångest" är unik. Ordet ångest är förresten ett litet väl starkt ord att använda. Jag har inte ångest. Snarare handlar det om en stilla undran över hur hösten ska bli. Hm. Det är några dagar kvar och sen börjar jag med en fyradagarsvecka. Litet lagom. Nu är det dags att krypa till kojs och njuta av att läsa en god bok.
Är tiden olika?
Nu känns det verkligen som om hösten närmar sig. Nyss var det vinter och whoops så har nästan hela sommaren gått snabbare än jag hann blinka. Och sen är det dags att köpa julklappar och så är cirkeln sluten. När jag tänker på när jag var liten då var sommaren en ocean. Hösten en lång, grå vandring mot julen och vintern/våren var en massa långsamma passager med veckolånga lov som tomtebloss i väntan på att skolåret skulle ta slut och en ny ocean av sommarlov låg framför mig. Tiden måste ju ändå i princip vara lika lång som förr men idag säger det schvopp så är det ett nytt år. Sommaren som ju ändå är tre månader bara försvinner och hösten är visserligen fortfarande grå men rätt OK. För julen kommer ju och sen är det sommar igen. Visst är det annorlunda nu för tiden.
Så min fråga är om tiden kan vara olika? Vad är egentligen tid?