persona non grata
Nej det är inte lätt för dem. De har alldeles för mycket att välja på. Och det är också lite märklig situation att se alla dessa pedagoger försöka kränga sitt program på ett tilltalande sätt både för elever och föräldrar på en gång. Och jag bara kände hur dottern satt bredvid mig och var rädd för att jag skulle säga nåt pinsamt.... När hon sen återförenades med sin a kamrater och hon med ett litet ansträngt leende sa: "Mamma jag ska fika, du kan få gå hem nu" så förstod att jag var persona non grata. Så jag gick hem och undrade vad jag hade haft där att göra över huvud taget. Förutom att jag faktiskt tyckte att lärarna verkade engagerade. Men det kan de ju kosta på sig att vara en kväll.... usch vad negativ jag är.
Sen kom jag hem och nu ska pojkarna se på fotboll. "Du kan få sitta med oss om du inte säger för mycket dumt..."
Jag suckar.
Ja, jag håller med. Det är stor skillnad mot när man själv gick i plugget. Förstår ungdomarnas stress över att välja "rätt" bland ett så stort utbud. Verkar över huvud taget vara en mer kravfylld tillvaro idag. Att se rätt ut också...
Ha en skön kväll. Själv ska jag söka lite jobb.
Det verkar inte helt lätt att vara mor och fru ibland.
Visst verkar det svårt att välja bland allt som erbjuds...
Jag är också glad över att jag inte är ung mera....vilket helsike de har! Appropå det där med att de små rara liven skäms och är oroliga över att man ska göra något pinsamt så hade vi föräldrakvart igår och precis samma sak här - stackarn som måste skämmas så över sin mamma! :)
Jag är snart 30 och tycker att de valmöjligheter som finns idag visar att skolväsendet har gjort reella framsteg bara de senaste 10 åren. Jag önskar att jag själv hade samma möjligheter att välja en utbildning som passade mig och mina intressen som elever har idag.
Se det som en fördel - vi blir friare individer när vi kan välja utbildning och sysselsättning.
Ungdomen belönar likformighet, lika barn leka bäst, mobbning och så vidare, men det tycker jag är ett pinsamt fel i samhället som vi inte behöver låtsas om i framtiden. Uppmuntra individen i stället.
Gutta och Nette - om ni tycker uppriktigt synd om era ungar för att de känner att de måste skämmas för er, försök då att förstå dem. Prata med dem om _varför_ de skäms - kanske ser de sidor eller sätt som ni inte tänkt på att ni har, men som blir en stor grej bland kompisarna eftersom det inte är något de skulle göra själva. Ta deras svar och tankar på allvar även om de är unga.
//Peter
Är inte särskilt orolig för för att hon skulle skämmas för mig. Hon tycker att jag är rätt OK. Vi pratar om detta ibland. Hon har sina synpunkter på mig och jag på henne. Det är inget stort problem. Sen tror jag att det alltid kommer att vara så att barnen/ungdomarna inte gillar när föräldern ställer någon fråga i ett sammanhang där man helst vill smälta in i mängden. Så du behöver inte tycka synd om henne. Men tack för omtanken!
Sen när det gäller utbildningen. Intressanta tankar. Jag tror du har rätt!