Redan onsdag
Alltså tiden är ju ett extremt relativt begrepp. Den går ju så fort ibland och så långsamt ibland. Om man säger så. Anders är för närvarande inne i en oerhört aktiv period. I lördags när jag kom hem efter möhippan som vi lyckligt genomförde hade han slitit loss den gamla nålfiltsmattan i trappan och gett sig på densamma med slipmaskin. Detta ägnade han sedan hela söndagen åt. Slutligen framåt åttatiden på kvällen reste han sig upp och var nöjd. Då såg han smått krokig ut. "Lite stel i ryggen.." Idag har vi lämnat bort hunden och övervåningen är spärrad. Anders lackar trappan. Fjortonåringen är hos kusinen och resten av familjen ska kampera i vardagsrummet. Så blir det förmodligen även i morgon. Men sen ska det vara klart. Det blir faktiskt riktigt snyggt.
Annars så tror jag att jag har börjat vänja mig vid att åter arbeta. Lagom till den sista sommarsemesterveckan....
Det är mycket kul att se fram emot just nu. Fjällen. Skagen. Bröllop. Ja det händer litet hela tiden.
Nu ska jag avsluta. Ge maken litet glada tillrop. Det kan han behöva!