Under ytan...

Jo om ni tittar på denna bild och se tittar på nästa så....




... så ser ni ett pekfinger som är genomborrat av en virknål.... ja ni läste rätt: en virknål.

Igår kväll satt jag helt lugnt och skrev ett helt vanligt inlägg på bloggen. Då hör jag något konstigt läte uppifrån andra våningen. Min första tanke var att nu hade hon, dvs dottern, hittat något riktigt otäckt i sitt rum. Ordningen där innebär nämligen att man skulle kunna hitta både det ena och andra utan att jag skulle bli mycet förvånad.

MEN denna gång var det något helt annat. Hon kom ner för trappan med fingret genomborrat av en virknål. Hur den kom dit har jag lovat att inte berätta.

VAD göra? Jo jag konstaterade att, fastän hon verkade ha väldigt ont, var det inte akut fara för livet så snabbt tänkte jag bort alternativet att ringa 112. Dessförinnan hade jag försökt att dra ut virknålen (ja, jag vet att det ar dumt men...). Det gick INTE.

Jag ringde vårt lokala lasarett. Jo men visst AKUTEN var öppen. Kom hit sa sköterskan som jag pratade med. Jag kände mig verkligen som om jag hade full koll på situationen. Tog med mig dotter med virknål i pekfingret. Ut till bilen. På vägen ringde jag till hennes kompis och förklarade att hon inte kunde komma som planerat. Sen satte vi oss i bilen och körde iväg. Det är c:a 2 km så det var ju ingen lång tur. På vägen hann vi i alla fall ringa barnets far för att infomrmera om läget. Han berättade, efteråt, att han inte blev SÅ orolig eftersom han tyckte att JAG lät så lugn trots att han hörde dotterns ihärdiga gråtande i bakgrunden.

Väl framme på lasarettet så undrade personalen vilken teknik dottern använde när hon virkade....

Vi tillbringade säkert en och en halv timme i ett behandlingsrum. För lite annat hände på akuten som krävde mer. Men slutligen så kom ATdoktor Olga in och hon blev mycket bekymrad och började med att prata om att DRA ut virknålen UTAN bedövning. Ett alternativ som sedermera inte existerade då det efter röntgen konstaterades att virknålen gått igenom hela benet i fingertoppen. Röntgen kallades in extra.

Under detta hade även barnafader dykt upp. Han kunde inte hålla sig därifrån. Dessutom hade dottern frågat efter honom. Det räckte inte med mamma. BÅDA skulle vara där.

Dottern hade vid detta laget dels fått lugnande och lokalbedövat fingret så hon var på VÄLDIGT gott humör när ortopeden som hade bakjour blev inkallad. Han var helt fascinerad. Tog flera kort på dotterns finger för detta var en MYCKET OVANLIG skada. Haha tror jag det. Hur ofta kommer det in en 16-åring med pekfingret genomborrat av en virknål?

Han gjorde exakt som dottern själv hade föreslagit AT-läkaren en timme tidigare. Tryckte ut virknålen, knipsade av huvudet och drog sedan ut virknålen. Klart på två minuter.

Dottern var om möjligt på ännu BÄTTE humör än tidigare när vi lämnade lasarettet. Vi åkte och handlade mat (?) på McDOnalds. Idag kommer hon inte ihåg vad hon gjorde den sista timmen den är mer som nån slags drömupplevelse.

Vi sov alla mycket gott efter denna upplevelse kan jag berätta.