Under ytan...

nämare bestämt Messlingens fjällby där vi har en andelsstuga. I år hade vi bytt stuga vilket var lite spännande. Förutom vår familj var min syster och hennes familj och de gamle, dvs mor och far med. För övrigt var det kusiner, sysslingar , moster och morbror och annat löst folk om vartannat i stugbyn. Vår nya stuga var större än vår gamla med fortfarande en sexbäddsstuga vilket innebar lite mer rymd. Planlösningen var också kul med köksavdelningen och två sovrum i ett plan medan storstugan och det tredje sovrummet var ett halvplan ner. Och hela tiden en slående utsikt över Kappruet.

Veckan bjöd på fanatstiska dagar och storm.

På lördagen kom vi upp vid tvåtiden efter att ha suttit i bilen sen fem på morgonen. Eftersom vi ska åka Kortvasan nästa vecka eller snarare på fredag så åkte vi raskt fyra varv i trekilometersspåret. Det var så härligt. Solen sken. Skidorna gled så fint och det kändes verkligen perfekt. Sen var det bara att packa upp. Man märker att det där med förändringar är svårt för barnen. Det tog åtminstone en halv dag innan de tyckte att den nya stugan var bra.

På söndagen åkte vi till Ramundberget.  Barnen åkte snowboard och jag och maken körde sammanlagt tre mil denna dag. Nu vet jag att jag orkar med Kortvasan. Detta får man säga var min toppdag på längdskidåkningssidan. Därefter gick det utför i dubbel bemärkelse. I Ramundberget träffade vi på makens brorsdotter med familj. Lite oväntat men ändå inte.

Måndagen åter till Ramundberget och där är så bra. Man kan göra olika saker och backarna är varierade. Jag ägnade dagen åt att vårda mina utförsåkningsskidor. Det är verkligen kul att åka utför och mitt idoga tränande hade jag stor nytta av.

På tisdagen sken solen igen från en helt klar himmel med absolut inga vindar. Det var otroligt vacker att gå på tur från Ljusnedal, upp på fjället. Vi bara njöt hela dagen medan barnen upptäckte det nyutbyggda Funäsdalsberget. Det var bra där tyckte de men Ramundberget bättre.

Nästa dag var det meningen att vi skulle ta en tur till Tänndalen. Inte för att det är så outstanding skidåkning där men barnen ville ha lite variation. Och variation fick de... När vi vaknade på morgonen konstaterade vi att de hade rätt på väderprognosen. Det blåste. Rejält. Men skam dem som ger sig. Vi packade in oss i bilarna för att åka iväg. Från vår stugby måste man åka över fjället (väg 531 på kartan) för att komma fram till Funäsdalen. Där det blir grått på vägen (på kartan alltså) är det bara fjäll. Och där blåste det. Man såg tidvis inget alls. Men vi körde på en liten stund. Tills vi kom ikapp två andra bilar som hade stannat. De höll på att vända och då gjorde vi det med. Det blev alltså en stugdag som omväxling. Jag och maken tog en tur i skogsspåren. Det visade sig dagen därpå att det inte varit någon större njutning att befinna sig i backarna denna dag. Det hade blåst 30 - 35 m/s i byarna och i Ramundberget hade endast en lift varit öppen. Hur det var i Tänndalen förtäljer inte historien.

På torsdagen hade vinden lugnat sig och det blåste "bara" c:a 18 m/s. Det är rätt blåsigt det med skall jag säga. Men vi kom över fjället och ägnade ytterligare en dag åt skidåkning i Ramundberget. Maken är ivrig längdåkare och klämde två mil i de igensnöade och blåsiga spåren. Vinden tog i framåt eftermiddagen så vi begav oss hemåt litet tidigare. En bit upp såg vi varningssylten "Invänta plogbil". Som tur var var den nedfälld. Men dagen innan hade den varit i bruk. För att över huvudtaget ta sig över var man periodvis tvungen att vänta på plogbilen.  Men denna dag gick det bra men vägen var smal och det var snödrev här och där.

På fredagen var det traditionell stugdag med skidtur och korvgrillning. Hur trevligt som helst. På eftermiddagen packade vi in oss i bilen och åkte söderut igen.

Jag återkommer med lite bilder och lite andra betraktelser över händelser under veckan.