Under ytan...

Lördag innebär ofta en tur till stan. För att i någon mån minimera hålen i plånboken försöker jag låta bli stadsturen om jag verkligen inte behöver nåt. För det blir ju gärna förutom en massa köp också gärna en fika. Och det är ju varken bra för plånbok eller för kroppen. Men för själen!  
Idag var inte en sådan dag. Jag hade flera ärenden!!! Och jag tycker att det är kul att shoppa :) Jag känner vällust när jag ser alla affärer. Och tycker det är roligt att komma hem med en massa påsar.

Jag skulle dels till apoteket och dels äntligen investera i ett par spinningskor. För nu har jag bestämt mig för att spinning är bra. Vad som är bra på apoteket är att de i regel har det man letar efter. Men det finns inget annat ställe som jag blir så irriterad på. Där kan det vara sjutusen människor i kö. Och ändå går det samtidigt omkring personal och ser ut som om de inte gör någonting. De öppnar lite lådor och spatserar kring. Där skulle det behövas konkurrens. Då skulle man anpassa sig efter vad som behövdes göras just nu. Det senaste som hänt på vårt apotek är att man först får köa för att få sitt recept expedierat och sen får stå i kö för att få betala. Sen undrar jag om man måste se sur ut om man arbetar på apoteket? Nog om detta. Jag fick i alla fall tag på det som jag skulle ha. Man får va glad för det.

Men spinningskor visade sig vara en svårare nöt att knäcka. De enda som fanns i min vanliga sportaffär kostade 1000 kronor. Och det är för mycket tycker  när det finns betydligt billigare. Det är ju ändå en rätt enkel form av sko (enligt mig). Så det blev till att springa runt hela stan. Nu är den ju rätt så liten och till slut inhandlades ett par.
De ser ut så här.  
Spinningskor är det inte bara att köpa. Nej man måste ha "clips" också. Så utöver skoran måste ävensåna inhandlas. Och hur ska jag kunna veta vilka jag ska ha... I sportaffären viste de inte vilka som behövdes på mitt gym. Sånt borde man veta eftersom det ju inte finns så många ställen i vår stad som man kan träna spinnig på och då vore det lite smart att veta att just det de här ska du ha. Så jag fick snällt gå till min vanliga affär som visste vilka jag skulle ha.
Sen fick maken montera. Det var kul för honom att få visa sig litet på styva linan tyckte jag.
Så här fint blev det:

Detta köp förpliktigas. Jag kan nu inte bara säga att jag inte har lust utan måste använda skorna. Det är bra med lite sån press tycker jag.

Jag har under den sista tiden funderat rätt mycket över konsumtionens makt över våra liv. Hur begäret efter något som är lite lagom ogreppbart styr oss att shoppa saker som vi innan vi såg dem inte ens visste att de fanns och än mindre behövde.....  Jag brukar ibland sticka in näsan i klädkammaren och vips där var nåt som jag inte ens kom ihåg när jag köpte och helt glömt av att jag ägde. Ibland har jag kanske inte ens använt  plagget. Det kan ju vara kul men lika ofta så var det ett impulsköp som jag inte egentligen inte hade nåt behov av.

Nog om detta. Sen skulle vi spenderat kvällen med goda vänner eftersom värdinnan föll djupt ner i en förkylning blev det inget med detta. Så vad göra i stället? Jag rensade linneskåpet. Eller rensa är väl för mycket sagt. Jag plockade ut allt och la in allt igen. Vi är sorgligt nostalgiska jag och maken. Högen med "slängsaker" var minimal. Det ser i alla fall mer ordentligt ut nu.
Nu blir det en lugn hemmakväll med pizza, tv och mys.

Jag återkommer i morgon med en rapport om jag fick fast skorna på pedalerna. Jag tackar min lyckliga stjärna för att man inte behöver balansera på spinningcyklar. Till skorna följde det med en varningstext, där det bl.a. framgick att man skulle börja med att cykla på mjukt underlag och att man skulle ha kvar en fot i marken medan man upprepade gånger prövade att sätta fast och ta loss skon från pedalen.