när slutade vi kvinnor kämpa
Man kan alltid hitta nåt positivtbara man försöker väldigt länge. Vad att säga om torsdagar i allmänhet? Jo det är dagen före fredag. Fredag är utan tvivel en bra dag. Ledigheten hägrar och man äger sig själv i viss mån. Torsdagen kan få litet av fredagens glans. Det är ju ändå dagen före.
Idag har jag lyssnat på en klok kvinna. Professor i medie- och kommunikationsvetenskap. Gunilla Jarlbro. Hon pratade om kommunikation (vad annars) men också om genusperspektivet i dagspress med mera. Jätteintressant. De som var med redan 68 började nästan le saligt. Man nästan hörde de börja ropa:"Vi kan, vi vill, vi törs!"
Det var då jag frågade mig själv. När slutade vi alla kloka kvinnor att kämpa för en jämlikare värld? Inte mycket har blivit bättre när det t.ex. gäller jämlikhet i vår lilla ankdamm. Alla de kvinnor som lyckas är de som blir " one of the boys". Inte ofta uppmuntras olikheten. Allt skall vara lika. Det innebär att på de flesta höga positioner i samhället sitter det en man som kommit dit med hjälp av en annan man. Det kvinnliga perspektivet räknas liksom inte.
Gunilla lyfte också fram hur kvinnor skildras i dagspressen. Om en journalist skriver om en kvinna så kommenteras oerhört ofta hennes utseende och klädsel. Hur ofta beskrivs de manliga partiledarna med vad de har på sig och vilken frisyr de har? Sen en ytterligare skillnad. Ta en titt på hur ofta vår kvinnliga politiker enbart benämnd med förnamn. Och fråga dig sedan hur ofta du läser en artikel om Göran eller Fredrik. Det värsta är att det spelar ingen roll om journalisten är man eller kvinna.
Avslutade gjorde Gunilla med att fortsätt och läs dagspress men med kritiska ögon och fundera över alternativa sett att beskriva det som journalisten skrivit. Detta var ett mycket kort referat av ett både roligt, tankeväeckande och bra föredrag.
Sen ett litet radiotips. P3 klockan 10 på lördag.
Idag har jag lyssnat på en klok kvinna. Professor i medie- och kommunikationsvetenskap. Gunilla Jarlbro. Hon pratade om kommunikation (vad annars) men också om genusperspektivet i dagspress med mera. Jätteintressant. De som var med redan 68 började nästan le saligt. Man nästan hörde de börja ropa:"Vi kan, vi vill, vi törs!"
Det var då jag frågade mig själv. När slutade vi alla kloka kvinnor att kämpa för en jämlikare värld? Inte mycket har blivit bättre när det t.ex. gäller jämlikhet i vår lilla ankdamm. Alla de kvinnor som lyckas är de som blir " one of the boys". Inte ofta uppmuntras olikheten. Allt skall vara lika. Det innebär att på de flesta höga positioner i samhället sitter det en man som kommit dit med hjälp av en annan man. Det kvinnliga perspektivet räknas liksom inte.
Gunilla lyfte också fram hur kvinnor skildras i dagspressen. Om en journalist skriver om en kvinna så kommenteras oerhört ofta hennes utseende och klädsel. Hur ofta beskrivs de manliga partiledarna med vad de har på sig och vilken frisyr de har? Sen en ytterligare skillnad. Ta en titt på hur ofta vår kvinnliga politiker enbart benämnd med förnamn. Och fråga dig sedan hur ofta du läser en artikel om Göran eller Fredrik. Det värsta är att det spelar ingen roll om journalisten är man eller kvinna.
Avslutade gjorde Gunilla med att fortsätt och läs dagspress men med kritiska ögon och fundera över alternativa sett att beskriva det som journalisten skrivit. Detta var ett mycket kort referat av ett både roligt, tankeväeckande och bra föredrag.
Sen ett litet radiotips. P3 klockan 10 på lördag.
Kommentarer:
Hälsningar från : R3
Vi kan ju bara gå tillbaka till oss själva hur vi hanterar det dagliga livet utifrån ett genusperspektiv.....uppfostrar barn tex. Visst har pressen en stor del av det hela men det är lite för enkelt att ha den som förklaringsmodell anser jag.
Hälsningar från : R3 igen
Dessutom tror jag inte alls att vi kvinnor har slutat kämpa, bara tröttnat på att stå vid barrikaden och skrika......
Hälsningar från : Me
Mm det är så sant. men visst är det så att vi inordnar oss. Pressen är ju bara en del men den formar mycket av hur vi ser på omvärlden.
Trackback