Under ytan...

är jag nu. Maken tycker att jag är en dumskalle som går till jobbet när jag är sjuk. Jag är benägen att hålla med honom. Men ibland bara är det så att man inte kan välja. Men jag började inte förrän 10 idag.  Och jag min dumma människa hade glömt att det var torgdag.... så min njutning över att ha tillgång till bil övergick till stor irritation över att jag inte hittade någonstans att göra av eländet.... Tacka vet jag cykel.

Nåväl efter mycket letande så fick jag parkerat. Vi hade planeringsdag. Den var bra.

God mat men man kunde önska att de varierade sitt käk på stället. Samma mat två dagar samma vecka.... Tur att det var gott i alla fall. Nu åter i hemmet. Trött i skallen är jag. Det gör även ont i detsamma. Jag tror att snuvan har krupit in i huvudet. Jag skall nu gå en långsam promme med doggen. Litet måste man ju få röra på sig. Det är som jag tidigare sagt oerhört frustrerande när jag inte kan gå och träna. För det förstår jag i alla fall att jag inte ska.