fyra filmer senare
Här sitter jag nu fyra filmer senare och konstaterar att emat har varit detsamma i samtliga fyra. Död. Litet tungt kanske men här följer en resumé över dagen. Litet off kan jag tala om att nåt virus har drabbat mig. jag är snuvig. Det är trist.
Vi började med att titta på
Mot Södern Regi: Laurent Cantet, Frankrike 2006
En nyanserad och insiktsfull film om tre medelålders kvinnor som på 70-talet funnit Haiti. Där skiner solen och där är livet mer levande än hemma. Där finns också unga män som slösar med tid och kärlek. Kvinnorna vet att Haiti är en hänsynslös diktatur och att förhållandet till pojkarna är ojämlikt. Men det går inte att göra något åt och är lätt att bortse från innan det en dag blir omöjligt. Det är en lågmäld film som ställer många frågor men utan pekpinnar.
Vi tyckte att den var en intressant skildring. Att köpa eller köpas och vad innebär det för dem som finns med i spelet. Vem är det som sitter på leken? Allt är inte självklart. Någon dog.
Efter detta hann vi med en kort fika på Violas Cafe´ innan vi åter bänkade oss för att se på:
Grizzly Man Regi: Werner Herzog, USA 2006
Filmen är ett enastående porträtt av en man som försöker döva sin livsångest genom att viga livet åt grizzlybjörnarna i Alaska. I 13 somrar dokumenterade Timothy Treadwell sitt liv bland Alaskas grizzlybjörnar tills han och hans flickvän i oktober 2003 blev dödade av en av björnarna. Han var medveten om farorna men såg sig som björnarnas beskyddare och såg sin uppgift att leva och dö för dem. Materialet är i stort Timothy Treadwells egna filmer. Men Werner Herzog har klippt ihop det och blandat materialet med egna intervjuer. Resultatet är en känslig, stark, vacker och sorglig film, som vågar visa hela den komplicerade människan Treadwell.
Denna film är nog den som jag kommer att komma ihåg bäst. Den skildrade på ett väldigt fins sätt hur Treadwell var som människa. Beskrivningen ovan stämmer bra. Det var fascinerande att se honom ihop med rävar och björnar. Herzog har gjort en kanonfilm och lyckats få med oilka nyanser. Framförallt kom Treadvells personlighet fram på ett fint sätt.
Efter detta var det dags för ett mellanmål som intogs på den lokla puben, FF. Ett lättare mål sköljdes ner med en Staroprem. Vi gick sedan vidare för att se på:
Mitt Hjärtas Förlorade Slag Regi: Jacques Audiard, Frankrike, 2005
|Suveränt välfångad fransk psyko-thriller. Mitt emellan Tarantino och Kieslowski. 28-årige Tom går i sin fars fotspår och jobbar som en slags torped i fastighetsbranschen, där det mest gäller att kasta ut invandrade ockupanter ur nerslitna fastigheter i Paris eller beskydda bolaget när lika slitna fastighetsaffärer görs upp i skumrasket. Men Tom hade också en gång en mor, som var konsertpianist. Efter tio års uppehåll tar Tom upp sitt eget pianospel igen. Allt medan kärleksaffärerna tär på manlig vänskap och fadern kräver allt blodigare beskydd. Duris gör ett storartat porträtt i en extremt både tuff och känslig film.
Hemsk film. Man var glad att man inte var i denne killes kläder. Våld är rått och att få våldet skildrar som vardagsmat på detta vis var kort och gott srämmande. Så här lever folk. Sen var det en underbar pendling mellan två helt olika världar.
Därefter travade vi iväg för att få riktig mat i magen. Åt en god middag på Musses. Klockan gick fle vilket innebar att vi fick gå mycket fort för att komma i tid till den sista föreställningen :
Lady Vengeance Regi: Chan-wook Park, Sydkorea 2006
Tretton år innan hon hamnade i fängelset gjorde hon misstaget att förlita sig på sin tidigare lärare Mr. Baek. Hon blev utnyttjad och tvingad att ta på sig skulden för en femårig pojkes död, något som hon var oskyldig till. Under de tretton åren bakom lås och bom planerade hon väldigt noga hämnden på denne man. Genom att vinna de intagnas tillit innanför anstaltens väggar krävde hon i gengäld en eller flera tjänster utanför. Filmen berör en på ett sätt som många andra filmer aldrig lyckas med, vilket gör den unik.
Här handlar det om hämnd. Stark film med vackra bilder. Och så är det fråga om absolut blodig hämnd
Genomgående var alltså död.
I film ett dog den vackre unge mannen.
I film två dog Tim Treadvell och hans flickvän. Uppätna av en björ. Rätt brutalt måste jag säga.
I film tre dog en pappan till huvudpersonen vilket i och för sig innebar nån slags vändpunkt litet senare,
I film tre utkrävdes hämnd.
Nu har jag snart druckit upp min whisky och ska krypa till kojs. I mrogn ska vi se på förhandsvining av Marie Antoinette. Och sen ska jag nog titta på Exit.
God Natt.
Vi började med att titta på
Mot Södern Regi: Laurent Cantet, Frankrike 2006
En nyanserad och insiktsfull film om tre medelålders kvinnor som på 70-talet funnit Haiti. Där skiner solen och där är livet mer levande än hemma. Där finns också unga män som slösar med tid och kärlek. Kvinnorna vet att Haiti är en hänsynslös diktatur och att förhållandet till pojkarna är ojämlikt. Men det går inte att göra något åt och är lätt att bortse från innan det en dag blir omöjligt. Det är en lågmäld film som ställer många frågor men utan pekpinnar.
Vi tyckte att den var en intressant skildring. Att köpa eller köpas och vad innebär det för dem som finns med i spelet. Vem är det som sitter på leken? Allt är inte självklart. Någon dog.
Efter detta hann vi med en kort fika på Violas Cafe´ innan vi åter bänkade oss för att se på:
Grizzly Man Regi: Werner Herzog, USA 2006
Filmen är ett enastående porträtt av en man som försöker döva sin livsångest genom att viga livet åt grizzlybjörnarna i Alaska. I 13 somrar dokumenterade Timothy Treadwell sitt liv bland Alaskas grizzlybjörnar tills han och hans flickvän i oktober 2003 blev dödade av en av björnarna. Han var medveten om farorna men såg sig som björnarnas beskyddare och såg sin uppgift att leva och dö för dem. Materialet är i stort Timothy Treadwells egna filmer. Men Werner Herzog har klippt ihop det och blandat materialet med egna intervjuer. Resultatet är en känslig, stark, vacker och sorglig film, som vågar visa hela den komplicerade människan Treadwell.
Denna film är nog den som jag kommer att komma ihåg bäst. Den skildrade på ett väldigt fins sätt hur Treadwell var som människa. Beskrivningen ovan stämmer bra. Det var fascinerande att se honom ihop med rävar och björnar. Herzog har gjort en kanonfilm och lyckats få med oilka nyanser. Framförallt kom Treadvells personlighet fram på ett fint sätt.
Efter detta var det dags för ett mellanmål som intogs på den lokla puben, FF. Ett lättare mål sköljdes ner med en Staroprem. Vi gick sedan vidare för att se på:
Mitt Hjärtas Förlorade Slag Regi: Jacques Audiard, Frankrike, 2005
|Suveränt välfångad fransk psyko-thriller. Mitt emellan Tarantino och Kieslowski. 28-årige Tom går i sin fars fotspår och jobbar som en slags torped i fastighetsbranschen, där det mest gäller att kasta ut invandrade ockupanter ur nerslitna fastigheter i Paris eller beskydda bolaget när lika slitna fastighetsaffärer görs upp i skumrasket. Men Tom hade också en gång en mor, som var konsertpianist. Efter tio års uppehåll tar Tom upp sitt eget pianospel igen. Allt medan kärleksaffärerna tär på manlig vänskap och fadern kräver allt blodigare beskydd. Duris gör ett storartat porträtt i en extremt både tuff och känslig film.
Hemsk film. Man var glad att man inte var i denne killes kläder. Våld är rått och att få våldet skildrar som vardagsmat på detta vis var kort och gott srämmande. Så här lever folk. Sen var det en underbar pendling mellan två helt olika världar.
Därefter travade vi iväg för att få riktig mat i magen. Åt en god middag på Musses. Klockan gick fle vilket innebar att vi fick gå mycket fort för att komma i tid till den sista föreställningen :
Lady Vengeance Regi: Chan-wook Park, Sydkorea 2006
Tretton år innan hon hamnade i fängelset gjorde hon misstaget att förlita sig på sin tidigare lärare Mr. Baek. Hon blev utnyttjad och tvingad att ta på sig skulden för en femårig pojkes död, något som hon var oskyldig till. Under de tretton åren bakom lås och bom planerade hon väldigt noga hämnden på denne man. Genom att vinna de intagnas tillit innanför anstaltens väggar krävde hon i gengäld en eller flera tjänster utanför. Filmen berör en på ett sätt som många andra filmer aldrig lyckas med, vilket gör den unik.
Här handlar det om hämnd. Stark film med vackra bilder. Och så är det fråga om absolut blodig hämnd
Genomgående var alltså död.
I film ett dog den vackre unge mannen.
I film två dog Tim Treadvell och hans flickvän. Uppätna av en björ. Rätt brutalt måste jag säga.
I film tre dog en pappan till huvudpersonen vilket i och för sig innebar nån slags vändpunkt litet senare,
I film tre utkrävdes hämnd.
Nu har jag snart druckit upp min whisky och ska krypa till kojs. I mrogn ska vi se på förhandsvining av Marie Antoinette. Och sen ska jag nog titta på Exit.
God Natt.
Kommentarer:
Trackback