Under ytan...

Jag hade skrivit ett långt och käckt inlägg under ovanstående rubrik som bara försvann. Så kan det gå. Nu får jag göra ett nytt. Allt bara för att jag tänkte hämta en bild och vara lite Hitech. Nu blir det inget med det. Jag behöver en kurs.

Idag är jag alltså fortfarande ledig. Det är söndag. Trots denna vilodag tänker jag städa och tvätta. Tvätta är en OK sysselsättning tycker jag. Dessutom har det varit en mycket bra semestervecka. Tvättmässigt såväl som vädermässigt. Det innebär lite tvätt. Dessutom har vi varit på landet och där kan man vara lite allmänt skitig utan att det stör. Litet tvätt mao. Så resonerar dock inte tonårsdottern. Hon packar dessutom på ett sätt som innebär att i princip allt blir tvätt. Hon blandar allt i väskan. Rent som smutsigt. Ja resultatet blir uppenbart. Sonen däremot har knappt några kläder med sig varken dit eller hem. Allt jämnar ut sig.

Städningen är ett helt annat kapitel. Jag tycker verkligen genuint illa om att städa. Det gör mig på dåligt humör och jag är hela tiden irriterad. Tyvärr verkar denna känsla vara utbredd i hela vår familj. Det innebär att städsejourerna blir rätt trista historier. Men vi försöker att få så långt emellan dem som möjligt. Det innebär en ständigt nedåtgående spiral. När jag, för det är nästan undantagsvis jag, bestämmer att nu måste vi städa så måste vi. Det behövs verkligen de gångerna. Nånstans har jag läst att man ska städa jämt för då blir det inte så jobbigt... hmmm... skulle väl innebära att jag hela tiden gick runt med ett åskmoln ovanför skallen...

Nej detta var en stilla fundering över nödvändigheterna i livet. Men först en hundpromenad. FInns alltid nåt "nyttigt" man kan göra istället för att städa!